Under sommaren och framåt hösten fick de frossa i alla möjliga godsaker från trädgårdslandet och örtagården. Men så kom dagen då stackarna inte fick vara med längre.
En sval dag i början av oktober fick de flytta in i frysboxen och skinnen gick direkt till garvning.
Sedan tog jag upp köttet och lät det svalna lite så att jag kunde pilla loss alla benen.
Köttet lade jag sen i en stekpanna lät det fräsa en stund i smööööör.
Samtidigt hackade jag morot, lök, vitlök, chili och grönkål och lade ner i spadet. Tror minsann att jag hade i lite mer av kryddorna då också. Sen hällde jag i en skvätt rödvin och mycket grädde. När morötterna började bli mjuka lade jag ner köttet igen, sen var det klart!
Hur kändes detta då?
Jag har varit med om slakt förr men detta var första gången jag själv dödade ett djur, som jag dessutom hade en känslomässig relation till. Det var en häftig, ledsam och nyttig erfarenhet. Hasse och Holger var väldigt fina husdjur och jag visste att de hade levt ett bra liv, därför känns det både hemskt och bra att äta upp dem. Nu vet jag att jag i framtiden helt kan sluta ta del av köttindustrin, utan att sluta äta kött.